Just nu håller jag på med ett projekt där jag fotograferar människor och händelser på stan i Karlskrona. Stilen kallas för ”gatufoto” och går ut på att närma sig och avbilda okända människor för att dokumentera ”livet på gatan”.

Om du läser detta har du kanske blivit fotograferad av mig och fått ett visitkort. I så fall kan du spana in mina bilder genom att klicka på länken här under. Jag lägger dock inte ut alla bilder som jag tar, så jag kan inte garantera att du hittar dig själv. Mejla i så fall.

Målet med projektet är en framtida fotoutställning på Blekinge museum i Karlskrona och en bok med arbetsnamnet ”Gatuliv Karlskrona”. Här bloggar jag om saken om du vill veta mer.

Slutligen ett stort tack till er som så snällt har låtit er bli avbildade av en främling på stan. Den öppna och trevliga attityd som jag har mött gör det verkligen roligt att hålla på.

Här kan ni se fler bilder från projektet ”Gatuliv Karlskrona” >>>

Idag gifte sig Marcus och Lena med varandra. Jag hade förmånen att få ta deras bröllopsbilder denna härliga påskafton när solen log mot oss vädrets makter var på gott humör.

Bröllopsfotograferingen tog plats vid Bubbetorps gård strax utanför Karlskrona. Om ni inte har varit där så är det en fantastiskt naturskön plats med äppelodlingar, vackra vitsippefält och en liten silverfärgad å som ringlar sig genom landskapet. En mycket fin plats för bröllop.

Stort grattis önskar jag bröllopsparet Marcus och Lena. Jag hoppas er dag fortsatte i samma härliga anda som när vi tog dessa bilder.

I ganska många år nu har jag tagit destinationsbilder i Karlskrona och Blekinge. Bilder som har använts för att marknadsföra vårt lilla hörn här nere i sydöstra Sverige. Och nu i dagarna kom Visit Blekinges turistmagasin ut som innehåller ett antal av mina foton.

Det är alltid lika roligt och inspirerande att se sina bilder i den här sortens sammanhang. Jag kommer nog aldrig att tröttna på det. Tanken att turister som kommer hit från alla möjliga håll får några av sina första intryck via mina bilder ger en skön kick helt enkelt.

Men om vi bortser från den där lilla egoistiska tillfredställelsen så finns det faktiskt andra och mycket viktigare skäl till varför jag håller på. Jag tycker nämligen att Blekinge har så mycket vackert och intressant att erbjuda som aldrig riktigt kommer fram. Och det är något jag verkligen vill ändra på!

Den vackra omslagsbilden har dock inte jag tagit. Det har Seth Nilsson gjort som också har gett ut en prisbelönt fotobok om Blekinge.

Att fotografera bröllop kan vara en rejäl utmaning för den som är ovan. Rädslan för att misslyckas känns i hela kroppen och det sista man vill är att sabba en sådan grej. Därför tog det mig många år innan jag vågade mig på mitt första riktiga bröllopsjobb. 

Men för snart sex år sedan blev jag ändå övertalad av en kvinnlig bekant att fotografera hennes dotter som skulle gifta sig. Motvilligt och lite nervöst gick jag med på saken. Det skulle vara ett enkelt bröllop ute i naturen och jag kände att det passade en färsking som mig ganska bra.

Utöver det hade jag nyligen köpt min första digitala systemkamera då. Det var en Canon 20D med några olika zoomgluggar. På sätt och vis gav det mig en trygghet som jag inte hade känt tidigare. Jag kunde kontrollera bilderna på plats och säkra upp att de blev bra.

Efteråt var både jag och bröllopsparet Lina och Ola nöjda med resultatet vilket var en rejäl lättnad och glädje. En av bilderna (den till höger ovan) la jag sedan ut på fotosidan. Den fick mycket uppskattning och många kommentarer. En bonus som gjorde det hela ännu roligare. 

Idag gillar jag att fota bröllop och jag gör det mer än gärna. Något som nog faktiskt beror på att det kändes så bra den där gången för snart sex år sedan. Man ska med andra ord inte underskatta en bra start och positiv feedback från andra fotointresserade!

Hej! Nu har jag startat en blogg på fotosidan också. Om ni vill läsa mer av mig kan ni kolla även där!

I förra veckan fick jag mig en fet tankeställare, en spark i häcken som min fotograferande kusin Dan Crona stod för. Han hade nämligen sett mina tidigare bilder som jag lite ironiskt kallade Arty-Farty – och han gillade dom.

Det fick mig att fundera på allvar. Jag har nämligen aldrig kunnat förlika mig med de där bilderna, inte tyckt att de var på riktigt. Ja, nästan skämts lite samtidigt som jag inte har kunnat låta bli att ta dom.

Det jag förstod efter Dans kommentarer var att jag helt enkelt inte borde streta emot mig själv, vilket är exakt vad jag har gjort. Samtidigt har jag år ut och år in kämpat för att hitta min personliga fotostil. Något jag inte riktigt lyckats med enligt min egen uppfattning.

Från och med nu tänker jag därför släppa loss den här sidan av mitt fotograferande och utveckla den. En idé är bland annat att försöka fasa ihop stilen med mina porträtt på något sätt. Om någon nu förstår vad jag menar.

Hursomhelst. Tack Dan för att du hjälpte mig att öppna den här dörren. Det behövde jag.

Denna ljusskadade bild på Mioara uppstod efter dagens tragedi.

Det var länge sedan jag hade ett så ångestfyllt fotoögonblick som idag. Jag råkade nämligen tappa min ljuvliga lilla Canonet i hallens klinkergolv. Kameran studsade omkring liksom i slowmotion och ljudet var helt fruktansvärt när den slog i det skrovliga och stenhårda underlaget.

Efter tragedin såg min fina kamera ut som en skadeskjuten fågel där den låg på golvet med luckan öppen. Jag stängde den så snabbt jag kunde för att rädda filmrullen. Samtidigt var jag helt övertygad om att kameran var totalt paj för all framtid. Den hade klarat sig i 35 år och genomlevt Gud vet vad, men så skulle den alltså dö i min förbannade hall.

Efter en okulär besiktning kunde jag dock konstatera att kameran verkade ha klarat sig. Det enda som syntes var en millimeterstor intryckning i ena hörnet och en liten buckla på objektivets filterfäste. Och efter att ha tagit ett gäng testbilder som jag snabbframkallade kunde jag konstatera att kameran även fungerade som den skulle.

Tack för det! Tack, tack, tack! För jag har faktiskt inte haft så kul på länge som jag har haft med denna lilla analoga mätsökarkamera från 70-talet. Fast lite irriterande är det att jag lyckades blessera kameran som innan olyckan var i jättefint skick. Det lär nog ta ett tag innan jag kommer över det…

Nåväl. Här kommer i alla fall ett par av de senaste Canonetbilderna.

Någon gång varje år brukar jag och polaren Björn dra iväg på fotoutflykt med våra kameror. I söndags var det dags igen. Nerlastade med kameror, objektiv, blixtar, stativ och energirik färdkost styrde vi precis som förra året kosan mot Öland.

Den här gången åkte vi till den norra delen av ön och vår plan var grandios. Först skulle vi fotografera Trollskogen och vraket som ligger på stranden där. Därefter skulle vi hinna med Neptuni åkrar och raukarna i Byerum innan solen gick ner. Vi hann såklart med alltsammans (men vi är ju proffs).

Sedan avslutade vi hela härligheten på Sibylla i Kalmar där vi inhandlade lite kvalitetsmat i form av hamburgare och läsk. Det var en tuff dag, men en bra dag.

Korn. Hur ofta tänker vi fotografer på korn nu för tiden? Förmodligen inte särskilt ofta. Detta faktum blev jag själv påmind om häromkvällen när jag framkallade en rulle film för första gången på sex år.

För film kan vara extrem kornigt. Speciellt en rulle Tri-X 400 soppad  i D 76. Den klassiska kombinationen för fotografer som vill ha kontrastrika och ruffiga negativ.

Frågan är om man gillar kornet eller inte. Personligen tycker jag det är helt okej. Men det är en skarp kontrast mot moderna digitalkameror som levererar extremt släta och brusfria bilder i jämförelse.

Fast i ärlighetens namn tyckte jag att det blev lite för mycket korn. Jämför gärna med dessa bilder tagna med Kodak T400 CN. Jag ska därför kolla upp om jag behöver justera framkallningstider och kemikalieblandning till nästa gång.

Återkommer i ämnet…

Ibland sker små mirakel. Som när jag gick ner i källaren idag för att leta upp en kamerarem. I en kartong bland lite blandade fotoprylar låg sex oexponerade filmer och väntade. Helt perfekt!

Kameraremmen är för övrigt till för min analoga Pentax MX. Jag har bestämt mig för att den har samlat tillräckligt med damm i bokhyllan nu. Inspirerad av mitt senaste kameraköp tänker jag börja använda även denna lilla godbit.

Som inte detta var nog så har jag också äntligen kommit på ett fotoprojekt som jag tänker genomföra. Det är ganska simpelt och kräver inte några jätteinsatser. Det känns därför hanterligt och som något lagom omfattande att börja med.

Jag tänker inte avslöja ännu vad det ska handla om, men eftersom det är jag så lär fotoprojektet såklart innehålla lite lagom morbida och bisarra inslag. Förhoppningsvis kommer det att funka och bli intressant. Fast jag är inte helt säker. Det är lite på gränsen och kan därför lika gärna falla platt. Vi får se.

P.S.  Bilden ovan har som ni förmodligen räknat ut inget med detta att göra. Det är bara jag som dricker en liten öl i Rom efter en svettig tur i Vatikanstaten.